såg på Wikipedia
Doctor Who är en brittisk science fiction-TV-serie som produceras av BBC. Programmet skildrar en mystisk utomjordisk tidsresenär som kallas för Doktorn (engelska The Doctor) och hans äventyrliga resor i rums- och tidsfarkosten Tardis vars exteriör ser ut som en blå 1950-tals poliskiosk. Tillsammans med sina medresenärer utforskar han tid och rum, löser diverse problem och möter monster. Serien blandar friskt genrerna äventyr, science fiction, humor och skräck.
TV-serien är noterad i Guinness rekordbok som den äldsta science fiction-TV-serien i världen[1] och är också en betydande del av den brittiska populärkulturen.[2][3][4] Serien är känd för sina fantasifulla berättelser, kreativa lågbudgetspecialeffekter under de ursprungliga åren och dess banbrytande användning av elektronisk musik (ursprungligen producerat av BBC Radiophonic Workshop). I Storbritannien och på andra håll har serien blivit något av en kultfavorit bland de som växte upp med serien och har påverkat generationer av människor som arbetar inom den brittiska TV-världen. Doctor Who har fått erkännande från kritiker och allmänhet som ett av de främsta brittiska TV-programmen, däribland erhöll serien en BAFTA för bästa dramaserie 2006.[5]
Programmet sändes ursprungligen mellan åren 1963 och 1989 varefter serien lades ner efter 26 säsonger. Efter ett misslyckat försök att återuppliva serien med en TV-film år 1996 återlanserades den framgångsrikt 2005. Doctor Who produceras nu av BBC Wales i Cardiff. En del av finansieringen av den nya serien kommer från medproducenten Canadian Broadcasting Corporation (CBC). Doctor Who har också gett upphov till flera avknoppningar, inklusive de nuvarande TV-serierna Torchwood och The Sarah Jane Adventures, samt ett enda pilotavsnitt av K-9 and Company från 1981.
Seriens ledande huvudrollsinnehavare, "Doktorn", har sedan starten porträtterats av inte mindre än tolv olika skådespelare. Övergången från en skådespelare till en annan är inskriven i seriens intrig som en form av regenerering och de olika rollerna behandlas ofta som distinkta från varandra i den mån att i vissa avsnitt kan de olika inkarnationerna genom tidsresor möta varandra och arbeta tillsammans. I säsong 4 som sändes från 5 april till 5 juli 2008 spelade Catherine Tate Doktorns följeslagare. Ett extra julavsnitt med titeln "The Next Doctor" sändes under 2008 och följdes av ytterligare fyra specialavsnitt under 2009 och början av 2010. Nästa säsong sändes under 2010.[6] Tennant lämnade serien efter de fyra specialavsnitten.[7][8] Den elfte Doktorn porträtteras av Matt Smith.[9] Som följeslagare har han den unga Amy Pond spelad av Karen Gillan, och sedan slutet av säsong 5 även hennes make Rory Williams spelad av Arthur Darvill. Den tolfte doktorn, spelad av Peter Capaldi, introducerades i julavsnittet 2013 och tog 2014 över i säsong 8. Clara Oswald, spelad av Jenna Coleman, som introducerades i sjunde säsongen är kvar som den tolfte doktorns följeslagare.
Innehåll [dölj]
1 Seriens upplägg och kännetecken
2 Avsnitt
3 Musiken
4 Priser
4.1 Nya serien
5 Doktorns karaktär
6 Doktorns regenereringar
7 Skådespelare som gestaltat Doktorn
8 Doktorns inkarnationer
8.1 Första Doktorn
8.2 Andra Doktorn
8.3 Tredje Doktorn
8.4 Fjärde Doktorn
8.5 Femte Doktorn
8.6 Sjätte Doktorn
8.7 Sjunde Doktorn
8.8 Åttonde Doktorn
8.9 War Doktorn
8.10 Nionde Doktorn
8.11 Tionde Doktorn
8.12 Elfte Doktorn
8.13 Tolfte Doktorn
9 Återkommande Doctor Who-monster, -skurkar och -utomjordingar
9.1 Autoner/Medvetandet från Nestene
9.2 The Black Guardian
9.3 Ansiktet från Boe
9.4 Lady Cassandra
9.5 Cybermen
9.6 Daleks
9.7 Davros
9.8 Skaro-sekten
9.9 The Master
9.10 Sontarans
9.11 Tidsherrarna
10 Andra återkommande karaktärer
10.1 Brigadgeneral Alastair Gordon Lethbridge-Stewart
10.2 K-9
11 Spin-off-serier
12 Se även
13 Källor
14 Externa länkar
Seriens upplägg och kännetecken[redigera | redigera wikitext]
Den klassiska serien (1963–1989) sändes i 25-minutersavsnitt, som oftast bildade längre äventyr på mellan två och tio sammanhängande avsnitt, dock vanligen fyra eller sex. Budgeten var låg, och scenografin och effekterna därefter. Dock har man oftast satsat på etablerade och skickliga skådespelare i rollen som Doktorn, och äventyren var periodvis överraskande välskrivna.
Från första början har Doktorn tagit sig an olika följeslagare som rest omkring med honom i tiden och rummet. Dessa följeslagare har ofta, men inte alltid, varit människor från vår egen tid, och var ofta, men inte alltid, unga attraktiva kvinnor. Dock har Doktorn alltid intagit en farbroderlig roll och var aldrig romantiskt involverad med sina följeslagare.
Typiskt för serien är dess skräckartade inslag, med mer eller mindre övertygande monster. Det är också förvånande många som dör i varje avsnitt. Serien var gjord för barn, men många som växt upp med den har berättat att de satt "bakom soffan" och tittade på den. Den var oerhört populär och sågs av hela familjen. Doctor Who är sedan länge ikonisk i den brittiska populärkulturen.
Den nya serien sänds i 45-minutersavsnitt, som vart och ett skildrar ett avslutat äventyr, med undantag för några dubbelavsnitt. För att gå hem hos en modern publik har man satsat mycket mer på effekter och musik, samtidigt som man behållit många av de gamla principerna och inslagen, vilket gör nya Doctor Who till en serie som tilltalar de gamla fansen samtidigt som den står sig i den internationella konkurrensen.
Nytt för den nya Doctor Who-serien är också att relationen mellan Doktorn och hans följeslagare utforskas mer.
Avsnitt[redigera | redigera wikitext]
Ursprungligen visades 26 säsonger av Doctor Who på BBC One från den 23 november 1963 till den 6 december 1989. Under dessa ursprungliga säsonger ingick varje veckas avsnitt i en berättelse som vanligtvis bestod av fyra till sex avsnitt de första åren och tre till fyra avsnitt under senare år. Till undantagen hör den episka The Daleks' Master Plan som visades i tolv avsnitt (plus avsnittet Mission to the Unknown utan någon av den vanliga rollbesättningen), tre berättelser från säsong 7 på vardera 7 avsnitt, berättelsen The War Games som bestod i 10 avsnitt samt The Trial of a Time Lord som sändes i 14 avsnitt under den 23:e säsongen. Ibland har de olika berättelsernas intriger varit löst sammankopplade, såsom i säsong 16 där sökandet efter den kraftfulla artefakten "The Key of Time" genomsyrar de olika berättelserna eller i resan genom E-space i säsong 18.
Doctor Who var från början tänkt att vara ett pedagogiskt inslag för hela familjen under lördagskvällarna. Inledningsvis varvades berättelser som behandlade gångna tider vars syfte var att lära den yngre publiken om historia, med berättelser om framtiden eller yttre rymden med syfte att skapa intresse för vetenskap och teknik. Detta avspeglades också i doktorns första medresenärer där en var lärare i naturvetenskap och en annan en historielärare.
Science fiction-berättelserna kom dock att dominera programmet och historieberättelserna som inte var populära bland produktionsteamet slutade att produceras efter Highlanders (1967). Serien fortsatte att använda historiska miljöer men de användes istället som bakgrundshistorier för scifi-berättelser. Ett undantag är Black Orchid som utspelade sig i 1920-talets England.
Manusförfattare under de ursprungliga säsongerna var bland annat Terry Nation, Henry Lincoln, Douglas Adams, Robert Holmes, Terrance Dicks, Dennis Spooner, Eric Saward, Malcolm Hulke, Christopher H. Bidmead, Stephen Gallagher, Brian Hayles, Robert Sloman, Chris Boucher, Peter Grimwade, Marc Platt och Ben Aaronovitch.
Musiken[redigera | redigera wikitext]
Titelmusiken till TV-serien skapades av Ron Grainer 1963 och förverkligades av Delia Derbyshire på BBC Radiophonic Workshop. Den är ett tidigt exempel på elektronisk musik, och har hyllats som banbrytande. Musiken var avsedd att låta futuristisk och aningen kuslig, och har använts som titelmusik till serien under alla dess sändningsår, nu senast i nytt arrangemang av Murray Gold, som även komponerat all övrig musik till den nya serien.
Ett stort antal musikartister och -grupper har använt sig av titelmusiken till Doctor Who i sina verk, antingen i mindre fragment, som samplade stycken eller som rena omtolkningar. Mest kända är The Timelords (vid tidpunkten kända som The Justified Ancients of Mu Mu) med "Doctorin' the Tardis" från 1988 samt Orbital.
Priser[redigera | redigera wikitext]
Nya serien[redigera | redigera wikitext]
År 2006 tilldelades Doctor Who BAFTA-priset för bästa dramaserie.[5]
Dubbelavsnittet The Empty Child/The Doctor Dances ur säsong 1, med manus av Steven Moffat, tilldelades Hugopriset år 2006 för bästa dramatiska presentation i kort form.[10]
I augusti 2007 tilldelades även avsnittet The Girl in the Fireplace ur säsong 2, även denna gång med manus av Steven Moffat, Hugopriset för bästa dramatiska presentation i kort form.[11]
Vid det brittiska National TV Awards 2007 mottog Doctor Who priset för årets bästa drama och David Tennant priset för årets populäraste skådespelare.[12]
Doktorns karaktär[redigera | redigera wikitext]
Doktorn är inte människa, även om han ser ut som en sådan, utan kommer från planeten Gallifrey och tillhör ett folk som på svenska kallas för Tidsherrar. Han är dock något av en avfälling och äventyrare, eftersom han inte kan låta bli att blanda sig i historiens gång, och när serien började var han på flykt undan sitt folk med en stulen Tardis (se nedan). Dock är han i grunden en god person som alltid ställer sig på de svagas sida och bekämpar maktövergrepp och övervåld. Till slut anlitades han t.o.m. ibland av sitt eget folk för att ingripa i hotfulla situationer, när deras egna lagar förhindrade dem att göra det.
Doktorn är när den nya serien börjar omkring 900 år gammal. Tidsherrar har förmågan att skjuta upp sin egen död genom att "regenerera" sin kropp, vilket de kan göra upp till 12 gånger. När en Tidsherre regenererar byts varenda cell i hans kropp ut, vilket resulterar i ett helt nytt utseende och även en något annorlunda personlighet, även om identiteten är densamma och alla minnen finns kvar.
En Tidsherre kan färdas i tiden och rummet i ett skepp som kallas för Tardis, vilket är en akronym för "Time And Relative Dimension(s) In Space". En Tardis har en "kameleontkrets" som gör att den kan anta olika yttre skepnader, och är också "dimensionellt transcendental", vilket innebär att den är större inuti än utanpå. Doktorns Tardis är dock en gammal modell som dessutom inte alltid fungerar som den ska, vilket innebär att dess kameleontkrets har hakat upp sig på en brittisk polistelefonkiosk från 1960-talet, dess kamouflage i det första avsnittet (i verkligheten ett beslut som togs av budgetskäl). I den nya serien antyds det att en Tardis är delvis organisk, och att de inte byggs utan odlas fram.
Doktorn både är och ser sig själv som överlägsen vår tids människor, men har en förkärlek för den mänskliga rasen och har räddat den från utplåning ett antal gånger. Han är i grunden pacifist och hyser stor respekt för alla former av liv - vilket inte hindrar honom från att ta till hårdhandskarna om någon ras skulle hota en annans existens. Han använder ogärna våld, men kan trots det vara hänsynslös när nöden kräver. Han är en särling, som ofta reagerar annorlunda på saker och ting än människorna omkring honom.
Doktorns bakgrund är mycket av ett mysterium. Hans verkliga namn har aldrig nämnts, utan han presenterar sig alltid som "Doktorn", även om han då och då kallat sig "John Smith" för att smälta in bland människor. Det har också antytts att han skulle vara mer än en vanlig Tidsherre.
Doktorns regenereringar[redigera | redigera wikitext]
När William Hartnell började spela Doktorn år 1963 var det bara meningen att serien skulle gå i sex veckor och därefter avslutas. Istället blev den en stor succé, och när Hartnell inte längre kunde spela rollen på grund av dålig hälsa bestämde man sig för att fortsätta med en ny skådespelare, Patrick Troughton. Konceptet som gjorde det möjligt att byta till en så radikalt annorlunda skådespelare kallas regenerering, fast det var inte förrän med den fjärde doktorn som det namnet började användas. Det har senare nämnts ett flertal gånger att en Tidsherre kan regenerera upp till tolv gånger innan han dör slutgiltigt. Men producenterna för nya serien har sagt att det skulle kunna vara mer av en lag eller regel från tidsherrarna och ska gå att bryta mot men kanske med allvarliga konsekvenser. Doktorn har vad man vet förbrukat 13 regenereringar.
Skådespelare som gestaltat Doktorn[redigera | redigera wikitext]
William Hartnell (1963–1966)
Patrick Troughton (1966–1969)
Jon Pertwee (1970–1974)
Tom Baker (1974–1981)
Peter Davison (1981–1984)
Colin Baker (1984–1986)
Sylvester McCoy (1987–1989, 1996)
Paul McGann (1996)
(War) John Hurt (2014)
Christopher Eccleston (2005)
David Tennant (2005–2010)
Matt Smith (2010–2013)
John Hurt (2013-2013)
Peter Capaldi (2013–)[13]
Doktorns inkarnationer[redigera | redigera wikitext]
Första Doktorn[redigera | redigera wikitext]
Den första doktorn spelades av William Hartnell och var i början ganska tvär och otillgänglig. Han var i exil på Jorden där hans barnbarn, Susan Foreman, gick i skola. När de båda lärarna i historia och naturvetenskap blev misstänksamma över att Susan hade väldigt avancerade kunskaper i vissa ämnen men verkade sakna dem i andra, följde de efter henne och såg henne gå in i en polistelefonkiosk på ett skrotupplag. När de gick in efter henne befann de sig plötsligt i Doktorns TARDIS. För att de inte skulle bli avslöjade åkte Doktorn iväg med Susan och de båda lärarna. Doktorn besökte olika tider mest för att studera men senare började han, efter påtryckningar från de båda lärarna, ta en mer aktiv roll.
Följeslagare: Susan, Ian, Barbara, Vicki, Steven, Katarina, Sara Kingdom, Dodo, Ben, Polly.
Andra Doktorn[redigera | redigera wikitext]
Den andra doktorn spelades av Patrick Troughton och personligheten var annorlunda. Istället för en äldre, respektingivande herre var han nu en mer komisk figur, och var betydligt mer intresserad av att blanda sig i saker. Han sysslade inte bara med tidsresor till Jordens historia utan reste också till främmande planeter.
Följeslagare: Ben, Polly, Jamie, Victoria, Zoe.
Tredje Doktorn[redigera | redigera wikitext]
Den tredje doktorn spelades av Jon Pertwee och var under nästan hela serien dömd till exil på 1900-talets Jorden av sitt folk Tidsherrarna, som hade gjort hans Tardis obrukbar (i verkligheten av budgetskäl). Doktorn började därför arbeta som vetenskaplig rådgivare åt UNIT (United Nations Intelligence Taskforce), vilket i serien är en specialstyrka som bekämpar utomjordiska hot. Personligheten var också annorlunda. Doktorn var nu överlägsen, auktoritativ och världsvan. Den tredje Doktorn kunde slåss med svärd och "venusiansk aikido" och tyckte om teknisk jargong. Han var något av en klädsnobb, gillade tekniska manicker och hade en gul veteransportbil vid namn "Bessie" som han själv trimmat och modifierat. Serien sändes nu för första gången i färg.
Följeslagare: Liz Shaw, Jo Grant, Sarah Jane Smith.
Fjärde Doktorn[redigera | redigera wikitext]
Den fjärde doktorn spelades av Tom Baker och till skillnad från sin föregående inkarnation hade han en betydligt mer avslappnad, bohemisk klädstil med den välkända, långa och mångfärgade halsduken. Han var också mer bohemisk och excentrisk i sin personlighet, var pacifist och ogillade auktoriteter, samtidigt som han själv var en av de mer auktoritära av inkarnationerna. Fjärde Doktorn var också mycket mindre benägen att stanna på Jorden, och hade ofta äventyr i rymden eller på andra planeter. Tom Baker är den skådespelare som hade rollen under längst tid (sju år), och för många är han den klassiske Doktorn.
Följeslagare: Sarah Jane Smith, Harry Sullivan, Leela, K-9, Romana, Adric, Tegan Jovanka, Nyssa.
Femte Doktorn[redigera | redigera wikitext]
Den femte doktorn spelades av Peter Davison och äventyren innehåller mindre skräck och humor och blir mer vetenskapliga. Doktorns personlighet var mer mänsklig och han föredrog diskussioner och diplomati framför agerande för att lösa en situation. Femte Doktorn brukar beskrivas som mer sårbar och känslig.
Följeslagare: Adric, Tegan Jovanka, Nyssa, Vislor Turlough, Perpugilliam Brown (smeknamn Peri).
Sjätte Doktorn[redigera | redigera wikitext]
Den sjätte doktorn spelades av Colin Baker och hade en självcentrerad, arrogant, något labil och ofta sarkastisk personlighet. Cynisk och ofta skojfrisk, hade dock den sjätte doktorn ett hjärta av guld och en högst kultiverad natur. Han bar också den mest färgstarka utstyrseln av alla doktorerna. Han var inte främmande för att ta till våld men oftast överlistade eller charmade han sina fiender.
Följeslagare: Peri, Melanie Bush (smeknamn Mel).
Sjunde Doktorn[redigera | redigera wikitext]
Den sjunde doktorn spelades av Sylvester McCoy och i den här inkarnationen började doktorn som en komisk, på ytan oförarglig figur men blev senare mörkare i tonen och kunde manipulera folk, även sina medarbetare. Det antyddes också att han bar på mörka hemligheter. Den sjunde Doktorn blev den siste innan TV-serien lades ner efter 26 år.
Följeslagare: Mel, Ace.
Åttonde Doktorn[redigera | redigera wikitext]
Den åttonde doktorn spelades av Paul McGann. Han hann bara vara med i en TV-film från 1996, som var tänkt som ett pilotavsnitt för att testa intresset för en brittisk-amerikansk samproduktion. I USA gick det inte så bra, filmen var dåligt marknadsförd av FOX men i Storbritannien sågs den av över 9 miljoner tittare och fick bra kritik. I filmen är han den klart mest romantiske av Doktorns inkarnationer. Han var öppen med sina känslor och uppmanade folk att uppleva livet. McGann har dock fortsatt att spela Doktorn i ett stort antal audio-äventyr utgivna av Big Finish Productions.
Följeslagare: Dr Grace Holloway (som dock aldrig reste med honom).
War Doktorn[redigera | redigera wikitext]
Spelas av John Hurt och är bara med i avsnittet "The name of the doctor." Han är doktorn som stred i "The time war" när Gallifrey förintades. Han är sorgsen över det han gjort och kommer att göra. Han har precis som den nionde doktorn en skinnjacka, och en röd halsduk
Nionde Doktorn[redigera | redigera wikitext]
Den nionde doktorn spelades av Christopher Eccleston när serien började produceras igen 2005. Doktorns personlighet var mörkare och hans ensamhet framstod tydligt. Hans klädstil var radikalt annorlunda från tidigare inkarnationer, med mörka kläder och en sliten svart skinnjacka. Visserligen kunde han vara lättsam men han bar också på en stor sorg och skuld från det stora Tidskriget. Han ogillade vapen men kunde använda våld om det var nödvändigt. Han kunde vara ganska burdus och opolerad - till exempel refererade han flera gånger till människor som "dumma apor", till skillnad från tidigare inkarnationer som bl.a. kallat människor sin "favoritart". Doktorns språk ändrade sig också och blev mer modernt och vardagligt. Han är också den förste Doktorn som talar tydlig nordengelsk dialekt.
Följeslagare: Rose Tyler, Adam Mitchell, kapten Jack Harkness.
Tionde Doktorn[redigera | redigera wikitext]
Den tionde doktorn spelades av David Tennant. Klädstilen ändrades så Doktorn numera bär brun eller blå kostym, slips, kamelbrun överrock och gymnastikskor. Han använder också glasögon ibland, inte för att han behöver dem utan för att se intelligent ut. Han var mycket talför och talade fortfarande dialekt, men nu Londonbaserad. Tionde Doktorns personlighet var på ytan mer positiv, social och charmerande än i den förra inkarnationen, men hade också inslag av kyla och obarmhärtighet.
Följeslagare: Rose Tyler, Mickey Smith, Donna Noble, Martha Jones, kapten Jack Harkness, Sarah Jane Smith.
Elfte Doktorn[redigera | redigera wikitext]
Matt Smith tillsammans med Karen Gillan under en inspelning av Doctor Who i Salford 2010.
Den elfte doktorn spelades av Matt Smith. Han var med sina 29 år den yngste som hittills har spelat Doktorn. Några framträdande drag hos honom var att han hade fotografiskt minne och kunde känna hur gammalt något var genom att smaka på det. Klädstilen förändrades även med denna nya doktor, han bar nu tweedkavaj med fluga.
Följeslagare: Amy Pond, Rory Williams, River Song och Clara "Oswin" Oswald
Tolfte Doktorn[redigera | redigera wikitext]
Den tolfte doktorn spelas av Peter Capaldi. Han bär en svart kavaj med inslag av rött, och gråa byxor.
Följeslagare: Clara "Oswin" Oswald.
Återkommande Doctor Who-monster, -skurkar och -utomjordingar[redigera | redigera wikitext]
Autoner/Medvetandet från Nestene[redigera | redigera wikitext]
Autoner är namnet på de mördande skyltdockor som styrs av Medvetandet från Nestene, en varelse gjord av levande plast.
The Black Guardian[redigera | redigera wikitext]
The Black Guardian är en antropomorfisk personifikation av urkrafterna entropi och kaos. Han balanseras av sin motsats The White Guardian, som är en motsvarande personifikation av ordning, men han är mycket mer intresserad av att rubba balansen i riktning mot kaos och ondska. Han dök först upp i de äventyr med fjärde Doktorn som går under det övergripande namnet The Key to Time, och återkom i tre äventyr med femte Doktorn.
Ansiktet från Boe[redigera | redigera wikitext]
Ansiktet från Boe är ett enda stort gigantiskt ansikte som figurerar i tre avsnitt av den nya versionen av Doctor Who. Boe är en mycket hemlighetsfull karaktär som personligen är mycket förtegen om sitt ursprung och sitt förflutna. Legenden säger dock att Boe är universums äldsta invånare, med en uppskattad ålder på flera miljoner år. I slutet av säsong tre antyds det att Jack Harkness skulle vara Ansiktet från Boe. Jack blev av misstag odödlig i slutet av säsong 1 av den nya serien, när han dödades av Dalekar, men återupplivades av Rose Tyler efter att hon har absorberat tid och rum ur Tardisens inre. Då Rose emellertid inte kunde kontrollera återupplivningskraften återupplivade hon av misstag Jack för gott. I slutet av säsong 3 uttrycker den då redan drygt hundraårige Jack sin oro för sitt utseende, och faktumet att han sakta åldras men aldrig kan dö. Han bortförklarar sedan sin oro med att han bara är allmänt fåfäng eftersom han var affischpojke när han var ung och bodde på The Boeshane Peninsula. Han fortsätter med att berätta att lokalbefolkningen där var så stolta över honom på den tiden att de kallade honom "Ansiktet från Boe".
Lady Cassandra[redigera | redigera wikitext]
Lady Cassandra O'Brien kallar sig själv för den sista äkta människan och har genomgått ett stort antal operationer. Hon dyker upp i både säsong 1 och 2 av den nya serien.
Cybermen[redigera | redigera wikitext]
En Cyberman på museet Doctor Who Experience i Cardiff.
Cybermen är ursprungligen en utomjordisk humanoid ras som modifierat sig själva på cybernetisk väg till en slags aggressiva cyborg-varelser, vilket de verkar fortsätta med under seriens gång, då de hela tiden förändras och utvecklas. De förekommer i flertal äventyr av både den klassiska och den nya serien, samt i den nya spinoff-serien Torchwood. I den klassiska serien är deras stora svaghet att de inte tål guld. I den nya serien har de sitt ursprung i ett universum parallellt till vårt och skapades av en teknologimagnat vid namn John Lumic, som konverterade vanliga människor till dem genom att bygga in deras hjärnor i cyberkropparna. Deras största motivation är att utöka sitt släkte genom att konvertera andra varelser och, i Lumics mening, befria dem från "svagheter" som känslor och fysiska svagheter. Trots att Doktorn har besegrat och till synes utplånat de nya Cybermännen mer än en gång har de setts vid liv vid flera tillfällen.
Daleks[redigera | redigera wikitext]
Daleks är en utomjordisk ras av cyborg-mutanter som förekommer i ett flertal äventyr både i den klassiska och den nya serien. De har sett ungefär likadana ut sedan första gången de dök upp, i det andra Doctor Who-äventyret någonsin år 1963. Deras mål är att ta över universum och utrota alla andra livsformer, eftersom de anser sig själva vara den mest högtstående. De ser Doktorn som sin största fiende, eftersom han omintetgjort deras planer vid så många tillfällen. Det stora Tidskriget utkämpades mellan Dalekarna och Tidsherrarna, och resulterade i att båda folken antas vara helt tillintetgjorda. Trots detta överlevde ett antal Dalekar, bland andra deras kejsare, som skapade en ny armé dalekar och dog tillsammans med dem i slutet av säsong 1, och även Skaro-sekten, en grupp elit-dalekar, som nu dött. I säsong-5 avsnittet Victory of the Daleks använde de en "Progenitor", en kapsel som innehåller ren dalek-DNA, och inledde en helt ny generation dalekar. Deras nuvarande design påminner om den från Doctor Who på 60-talet. Deras kända citat är EXTERMINATE!
Davros[redigera | redigera wikitext]
Davros var en makthungrig och besatt vetenskapsman från planeten Skaro, och den som genom genetiska experiment och cyborg-teknologi konstruerade de första Dalekarna, som ett vapen i det tusenåriga kriget mellan hans folk Kaleds (ett anagram på "Dalek") och deras fiende Thalerna. Davros var övertygad om att den organiska delen hos Dalekarna var den ultimata form som hans folk skulle utvecklats till under evolutionens gång, minus sådana "svagheter" som medkänsla, barmhärtighet och välvilja. Davros dyker första gången upp i äventyret Genesis of the Daleks. Senast han sågs var avslutningen av säsong 4, då han räddats från sin död i det stora Tidskriget av Dalek Caan, den sista överlevande medlemmen av Skaro-sekten, och klonade fram en ny generation daleker från sig själv. I slutet av avsnitten blev han tydligen förintad när dalekarmadan förstördes.
Skaro-sekten[redigera | redigera wikitext]
Skaro-sekten var en grupp elit-daleker som skapats för att tänka i nya banor. Deras auktoritet var till och med högre än dalek-kejsarens. De är de enda daleker som haft namn. Deras ledare hette Dalek Sec, som hade svart pansar, och de övriga medlemmarns hette Dalek Thay, Dalek Jast och Dalek Caan. I säsongsavslutningen av säsong 2 försökte de överta Jorden genom att befria en armé daleker från ett bärbart fängelseskepp stulet från Tidsherrarna. När alla de sögs in i utrymmet mellan alla universum färdades sekten tillbaka i tiden till Deprissionens New York City och experimenterade med metoder att kombinera sin DNA med mänsklig. När det misslyckades dödades Dalek Sec, Dalek Thay och Dalek Jast när Dalek-människorna gjorde revolt och Dalek Caan reste i tiden till Tidskriget och räddade dalekernas skapare, Davros. Trots att kriget och alla händelser som hör till det var "tidlåsta" så att ingenting kunde färdas in eller ut från dem lyckades han ta sig igenom, men drevs till vansinne på kuppen. Han dog, tillsammans med Davros och nästan alla daleker han skapat, när armadan förintades i slutet av säsong 4.
The Master[redigera | redigera wikitext]
En avfällig och ondskefull Tidsherre som genom seriens gång har fått rollen av Doktorns ärkefiende. Han är med i 19 olika äventyr i den klassiska serien, från 1971 och fram till det allra sista äventyret 2010, The End of Time part 2, och gjorde också ett framträdande i TV-filmen från 1996 (där han spelas av Eric Roberts). The Master spelades i den klassiska serien av fem olika skådespelare, varav de mest kända är Robert Delgado och Anthony Ainley. I början är han en storhetsvansinnig ärkefiende i största allmänhet, men senare blir hans syfte också att förlänga sitt liv genom att försöka stjäla till sig fler regenereringar, ofta från Doktorn, då han förbrukat alla sina egna. Det har antytts att Doktorn och The Master har någon form av gemensamt förflutet. The Master dyker även upp som den stora fienden i säsong tre av den nya serien, denna gång spelad av Sir Derek Jacobi och John Simm. Han återupplivades i special-avsnittet The End of Time och var delvis ansvarig för att Tidsherrarna nästan kom till Jorden. I slutet av avsnittet slog han tillbaka mot dem och åkte tydligen med dem när de skickades tillbaka till Tidskriget.
Sontarans[redigera | redigera wikitext]
Sontarans är en krigförande humanoid ras vars långvariga krig mot de lika militaristiska Rutans ofta medför att andra folk och planeter råkar illa ut. De kommer från en planet med mycket högre densitet än Jorden och är därigenom fysiskt mycket starkare än människor. Sontarans liknar satta och kompakt byggda människor, men har stora äggformade huvuden och rymdhjälmar som liknar rustningar. Deras svaga punkt är en kontaktventil i nacken, genom vilken de fyller på energi (istället för att äta och sova). De är med i fyra olika äventyr i den klassiska serien, och lyckades bland annat nästan invadera Doktorns hemplanet Gallifrey. I den nya serien använder de sig av stridsropet "Sontar-HA!"
Tidsherrarna[redigera | redigera wikitext]
Tidsherrarna ("the Time Lords") är Doktorns art och dyker upp då och då i den gamla serien. Vid den nya seriens början har de förintats av Doktorn till följd av en serie händelser som fortfarande inte fullt förklarats i serien. De är ett högt utvecklat, framstående och människoliknande släkte som har teknologin för att kunna resa i tiden, men har svurit att bara observera händelser och aldrig ingripa (de har dock gjort vissa undantag när universum stått på spel). De bor på planeten Gallifrey, som numera har förintats i Tidskriget. Liksom Doktorn har de förmågan att regenerera upp till 12 gånger vid ett dödstillfälle då byta kropp och utseende. De har också två hjärtan. Under seriens gång är de oftast godhjärtade och bundsförvanter till Doktorn, trots att de bestraffar den andra Doktorn med exil och regeneration och vissa enskilda tidsherrar, till exempel The Master och Omega, har varit hans motståndare. Under avsnitten The End of Time avslöjades det dock att Tidsherrarna blev korrumperade under Tidskriget, en massiv konflikt mot Dalekerna, bland andra, och blev maktlystna och mer skoningslösa. Mot slutet av det inledde de en plan för att rädda sig själva och förvandlas till kroppslösa varelser som kunde existera utanför tid och rum; planen skulle dock innebära att hela universum, tid och rum och allt, skulle utplånas.För att rädda universum tvingades Doktorn stoppa kriget genom att förinta Tidsherrarna och Dalekerna.
Andra återkommande karaktärer[redigera | redigera wikitext]
Brigadgeneral Alastair Gordon Lethbridge-Stewart[redigera | redigera wikitext]
Brigadgeneral Alastair Gordon Lethbridge-Stewart var ledare för UNIT. Han var en regelbunden karaktär under andra och tredje Doktorns tid, och återkom också i enstaka äventyr med fjärde, femte och sjunde Doktorn. Lethbridge-Stewart spelades av Nicholas Courtney.
K-9[redigera | redigera wikitext]
K-9 på museet Doctor Who Experience i Cardiff.
K-9 var en robothund som förekom i flera upplagor i både den gamla och nya serien, samt i flera spin-off-serier. Den första K-9 var en gåva till fjärde doktorn av vetenskapsmannen professor Marius i säsong 15. K-9 uttalas på engelska som "Kay nine", precis som det engelska ordet canine som betyder hund.
Spin-off-serier[redigera | redigera wikitext]
Doctor Who har gett upphov till ett flertal mer eller mindre framgångsrika avläggare. Dessa inkluderar K-9 and Company (1981), Torchwood (2006), The Sarah Jane Adventures (2007), där Elisabeth Sladen återkommer till rollen som Sarah Jane Smith i en äventyrsserie som är specifikt riktad till en yngre publik, samt K-9 Adventures (2007/2008).
Torchwood har visats i tre säsonger. Den andra säsongen började sändas den 16 januari 2008 med avsnittet Kiss Kiss, Bang Bang. Gästskådespelare i serien är bland annat Freema Agyeman, som återkom i rollen som Martha Jones,[14] och James Marsters, mest känd för sin roll som Spike i Buffy och vampyrerna.[15]
Av The Sarah Jane Adventures visades på nyårsdagen 2007 ett timslångt helgspecialavsnitt, Invasion of the Bane, och TV-serien (bestående av tio 25-minutersavsnitt) började sändas den 24 september 2007 med dubbelavsnittet Revenge of the Slitheen.[16] The Sarah Jane Adventures lades ner 2011 efter Elisabeth Sladens död i cancer samma år.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Lista över Doctor Who-äventyr
Avsnitt i Doctor Who (nya serien)
Torchwood
The Sarah Jane Adventures
Källor[redigera | redigera wikitext]
^ ”Dr Who 'longest-running sci-fi'”. BBC News. 2006-09-28. Läst 2009-01-12.
^ ”The end of Olde Englande: A lament for Blighty”. The Economist. 2006-09-14. Läst 12 januari 2009.
^ ”ICONS. A Portrait of England”. Läst 12 januari 2009.
^ Moran, Caitlin (2007-06-30). ”Doctor Who is simply masterful”. The Times (News Corporation). Läst 2009-01-12. ”[Doctor Who] is as thrilling and as loved as Jolene, or bread and cheese, or honeysuckle, or Friday. It’s quintessential to being British.”
^ [a b] ”BBC NEWS - Entertainment - BAFTA TV Awards 2006: The winners”. BBC. 2007-05-07. Läst 2007-09-03.
^ Spilsbury, Tom (2008-07-23 cover date). ”Gallifrey Guardian”. Doctor Who Magazine (397): ss. 10.
^ ”David Tennant to leave Doctor Who”. BBC Doctor Who website. 2008-10-29. Läst 12 januari 2009.
^ ”David Tennant quits as Doctor Who”. BBC News. 2008-10-29. Läst 12 januari 2009.
^ "The Eleventh Doctor". Doctor Who Confidential. BBC. BBC One. 3 January 2009. Nr. 15.
^ ”2006 Hugo Award Winners”. sfwa.org. Läst 2007-09-02.
^ ”The Hugo Awards: 2007 Hugo Awards”. thehugoawards.org. Läst 2007-09-01.
^ ”In Full: National TV Awards 2007 Winners”. digitalspy.co.uk. 2007-10-31. Läst 2007-11-01.
^ [http://
www.bbc.co.uk/news/entertainment-arts-23570354 Peter Capaldi revealed as new Doctor] BBC, 4 augusti 2013.
^ ”BBC Press Office: A new face for Torchwood and a new look for Martha”. bbc.co.uk. 2007-08-15. Läst 2007-10-04.
^ ”Buffy star's joy at Torchwood job”. bbc.co.uk. 2007-07-16. Läst 2007-10-04.
^ ”BBC - Press Office -- CBBC Autumn 2007 Press Pack”. bbc.co.uk. 2007-08-14. Läst 2007-10-02.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Commons-logo.svg Wikimedia Commons har media som rör Doctor Who.
Doctor Whos officiella hemsida (engelska)
Doctor Who Reference Guide (engelska)
Doctor Who Online (engelska)
Outpost Gallifrey (nyhetssida på engelska)
Behind the Sofa - The Collaborative Doctor Who Blog Intended for mature readers only (blogg på engelska)
Doctor Who TARDIS Index File - Wiki (engelska)
Kategorier: Brittiska TV-serierDoctor WhoTV-seriestarter 1963TV-serieavslutningar 1989TV-seriestarter 2005Engelskspråkiga TV-serierFörlorade filmer
Navigeringsmeny
Skapa kontoLogga inArtikelDiskussionVisaRedigeraRedigera wikitextVisa historik
Sök
Gå till
Huvudsida
Skriv en ny artikel
Deltagarportalen
Bybrunnen
Senaste ändringarna
Slumpartikel (−bot)
Ladda upp filer
Stöd Wikipedia
Kontakta Wikipedia
Hjälp
Skriv ut/exportera
Skapa en bok
Ladda ner som PDF
Utskriftsvänlig version
Verktyg
Sidor som länkar hit
Relaterade ändringar
Specialsidor
Permanent länk
Sidinformation
Wikidataobjekt
Citera denna sida
På andra projekt
Bilder & media
Språk
العربية
Azərbaycanca
Bân-lâm-gú
Български
Bosanski
Català
Čeština
Cymraeg
Dansk
Deutsch
Eesti
Ελληνικά
English
Español
Esperanto
فارسی
Français
Gaeilge
Gaelg
Galego
한국어
हिन्दी
Hrvatski
Bahasa Indonesia
Íslenska
Italiano
עברית
Basa Jawa
ქართული
Қазақша
Latina
Latviešu
Magyar
Македонски
Bahasa Melayu
Nederlands
日本語
Norsk bokmål
Norsk nynorsk
Occitan
ਪੰਜਾਬੀ
Polski
Português
Română
Русский
Sardu
Scots
Sicilianu
Simple English
Slovenčina
Српски / srpski
Srpskohrvatski / српскохрватски
Suomi
ไทย
Türkçe
Українська
Vèneto
Tiếng Việt
Volapük
ייִדיש
中文
Redigera länkar
Sidan ändrades senast den 28 oktober 2015 kl. 09.14.
Wikipedias text är tillgänglig under licensen Creative Commons Erkännande-dela-lika 3.0 Unported. För bilder, se respektive bildsida (klicka på bilden). Se vidare Wikipedia:Upphovsrätt och användarvillkor.
Engelska:
Doctor Who is a British science-fiction television programme produced by the BBC from 1963 to the present day. The programme depicts the adventures of the Doctor, a Time Lord—a space and time-travelling humanoid alien. He explores the universe in his TARDIS, a sentient time-travelling space ship. Its exterior appears as a blue British police box, which was a common sight in Britain in 1963 when the series first aired. Accompanied by companions, the Doctor combats a variety of foes, while working to save civilisations and help people in need.
The show is a significant part of British popular culture,[2][3] and elsewhere it has become a cult television favourite. The show has influenced generations of British television professionals, many of whom grew up watching the series.[4] The programme originally ran from 1963 to 1989. There was an unsuccessful attempt to revive regular production in 1996 with a backdoor pilot, in the form of a television film. The programme was relaunched in 2005 by Russell T Davies, who was showrunner and head writer for the first five years of its revival, produced in-house by BBC Wales in Cardiff. The first series of the 21st century featured Christopher Eccleston in the title role and was produced by the BBC. Series two and three had some development money contributed by the Canadian Broadcasting Corporation (CBC), which was credited as a co-producer.[5] Doctor Who also spawned spin-offs in multiple media, including Torchwood (2006–2011) and The Sarah Jane Adventures (2007–2011), both created by Russell T Davies; K-9 (2009–2010); and a single pilot episode of K-9 and Company (1981). There also have been many spoofs and cultural references to the character in other media.
Twelve actors have headlined the series as the Doctor. The transition from one actor to another is written into the plot of the show, as well as the differing approach to the role that each brings, under the concept of regeneration into a new incarnation. The show's premise is that this is a life process of Time Lords through which the character of the Doctor takes on a new body and, to some extent, new personality, which occurs after sustaining an injury which would be fatal to most other species. Each actor's portrayal differs, but they are all intended to be aspects of the same character and form part of the same storyline. The time-travelling nature of the plot means that, on occasion, story arcs have involved different Doctors meeting each other. Peter Capaldi took on the role after Matt Smith's exit in the 2013 Christmas special "The Time of the Doctor".[6]
Contents [hide]
1 Premise
2 History
2.1 Public consciousness
3 Episodes
3.1 Missing episodes
4 Characters
4.1 The Doctor
4.1.1 Changes of appearance
4.1.2 Meetings of different incarnations
4.1.3 Revelations about the Doctor
4.2 Companions
4.3 Adversaries
4.3.1 Daleks
4.3.2 Cybermen
4.3.3 The Master
5 Music
5.1 Theme music
5.2 Incidental music
6 Logo history
7 Viewership
7.1 United Kingdom
7.2 International
7.2.1 Oceania
7.2.2 Americas
7.2.3 Other countries
7.3 DVD and video
8 Adaptations and other appearances
8.1 Doctor Who films
8.2 Spin-offs
8.3 Charity episodes
8.4 Spoofs and cultural references
8.5 Museums and exhibitions
8.6 Merchandise
8.7 Audios
8.8 Books
8.9 Video games
9 Chronology and canonicity
10 Awards
11 See also
12 Notes
13 References
13.1 Cited texts
14 Further reading
15 External links
15.1 Official websites
15.2 Past official BBC websites
15.3 Reference websites
Premise
Doctor Who follows the adventures of the primary character, a rogue Time Lord from the planet Gallifrey, who simply goes by the name "The Doctor". He fled from Gallifrey in a stolen Mark I Type 40 TARDIS - "Time and Relative Dimension in Space" - time machine which allows him to travel across time and space. The TARDIS has a "chameleon circuit" which normally allows the machine to take on the appearance of local objects as a disguise. However, the Doctor's TARDIS remains fixed as a blue British Police box due to a malfunction in the chameleon circuit.
The Doctor rarely travels alone and often brings one or more companions to share these adventures. His companions are usually humans, as he has found a fascination with planet Earth. He often finds events that pique his curiosity as he tries to prevent evil forces from harming innocent people or changing history, using only his ingenuity and minimal resources, such as his versatile sonic screwdriver. As a Time Lord, the Doctor has the ability to regenerate when his body is mortally damaged, taking on a new appearance and personality. The Doctor has gained numerous reoccurring enemies during his travels, including the Daleks, the Cybermen, and the Master, another renegade Time Lord.
History
Main article: History of Doctor Who
Doctor Who first appeared on BBC TV at 17:16:20 GMT, eighty seconds after the scheduled programme time, 5:15 pm, on Saturday, 23 November 1963.[7][8] It was to be a regular weekly programme, each episode 25 minutes of transmission length. Discussions and plans for the programme had been in progress for a year. The head of drama, Canadian Sydney Newman, was mainly responsible for developing the programme, with the first format document for the series being written by Newman along with the head of the script department (later head of serials) Donald Wilson and staff writer C. E. Webber. Writer Anthony Coburn, story editor David Whitaker and initial producer Verity Lambert also heavily contributed to the development of the series.[9][note 1] The programme was originally intended to appeal to a family audience,[10] as an educational programme using time travel as a means to explore scientific ideas and famous moments in history. On 31 July 1963 Whitaker commissioned Terry Nation to write a story under the title The Mutants. As originally written, the Daleks and Thals were the victims of an alien neutron bomb attack but Nation later dropped the aliens and made the Daleks the aggressors. When the script was presented to Newman and Wilson it was immediately rejected as the programme was not permitted to contain any "bug-eyed monsters". The first serial had been completed and the BBC believed it was crucial that the next one be a success, but The Mutants was the only script ready to go, so the show had little choice but to use it. According to producer Verity Lambert; "We didn't have a lot of choice — we only had the Dalek serial to go ... We had a bit of a crisis of confidence because Donald [Wilson] was so adamant that we shouldn't make it. Had we had anything else ready we would have made that." Nation's script became the second Doctor Who serial – The Daleks (a.k.a. The Mutants). The serial introduced the eponymous aliens that would become the series' most popular monsters, and was responsible for the BBC's first merchandising boom.[11]
The BBC drama department's serials division produced the programme for 26 seasons, broadcast on BBC 1. Falling viewing numbers, a decline in the public perception of the show and a less-prominent transmission slot saw production suspended in 1989 by Jonathan Powell, controller of BBC 1.[12] Although (as series co-star Sophie Aldred reported in the documentary Doctor Who: More Than 30 Years in the TARDIS) it was effectively, if not formally, cancelled with the decision not to commission a planned 27th series of the show for transmission in 1990, the BBC repeatedly affirmed that the series would return.[13]
While in-house production had ceased, the BBC hoped to find an independent production company to relaunch the show. Philip Segal, a British expatriate who worked for Columbia Pictures' television arm in the United States, had approached the BBC about such a venture as early as July 1989, while the 26th series was still in production.[13] Segal's negotiations eventually led to a Doctor Who television film, broadcast on the Fox Network in 1996 as a co-production between Fox, Universal Pictures, the BBC and BBC Worldwide. Although the film was successful in the UK (with 9.1 million viewers), it was less so in the United States and did not lead to a series.[13]
Licensed media such as novels and audio plays provided new stories, but as a television programme Doctor Who remained dormant until 2003. In September of that year,[14] BBC Television announced the in-house production of a new series after several years of attempts by BBC Worldwide to find backing for a feature film version. The executive producers of the new incarnation of the series were writer Russell T Davies and BBC Cymru Wales head of drama Julie Gardner.
Doctor Who finally returned with the episode "Rose" on BBC One on 26 March 2005.[15] There have since been nine further series in 2006–2008 and 2010–2015, and Christmas Day specials every year since 2005. No full series was filmed in 2009,[16] although four additional specials starring David Tennant were made. In 2010, Steven Moffat replaced Davies as head writer and executive producer.[17]
The 2005 version of Doctor Who is a direct plot continuation of the original 1963–1989 series[note 2] and the 1996 telefilm. This differs from other series relaunches which have either been reboots (for example, Battlestar Galactica and Bionic Woman) or set in the same universe as the original but in a different time period and with different characters (for example, Star Trek: The Next Generation and spin-offs).[18]
The programme has been sold to many other countries worldwide (see Viewership).
Public consciousness
It has been claimed that the transmission of the first episode was delayed by ten minutes due to extended news coverage of the assassination of US President John F. Kennedy the previous day; whereas in fact it went out after a delay of eighty seconds.[19] The BBC believed that many viewers had missed this introduction to a new series due to the coverage of the assassination, as well as a series of power blackouts across the country, and they broadcast it again on 30 November 1963, just before episode two.[20][21]
The programme soon became a national institution in the United Kingdom, with a large following among the general viewing audience.[22][23] Many renowned actors asked for or were offered guest-starring roles in various stories.[24][25][26][27]
With popularity came controversy over the show's suitability for children. Morality campaigner Mary Whitehouse repeatedly complained to the BBC in the 1970s over what she saw as the show's frightening and gory content.[28] John Nathan-Turner produced the series during the 1980s and was heard to say that he looked forward to Whitehouse's comments, as the show's ratings would increase soon after she had made them.[29]
The phrase "Hiding behind (or 'watching from behind') the sofa" entered British pop culture, signifying in humour the stereotypical early-series behaviour of children who wanted to avoid seeing frightening parts of a television programme while remaining in the room to watch the remainder of it.[30] The phrase retains this association with Doctor Who, to the point that in 1991 the Museum of the Moving Image in London named their exhibition celebrating the programme "Behind the Sofa". The electronic theme music too was perceived as eerie, novel, and frightening, at the time. A 2012 article placed this childhood juxtaposition of fear and thrill "at the center of many people's relationship with the show",[31] and a 2011 online vote at Digital Spy deemed the series the "scariest TV show of all time".[32]
During Jon Pertwee's second series as the Doctor, in the serial Terror of the Autons (1971), images of murderous plastic dolls, daffodils killing unsuspecting victims, and blank-featured policemen marked the apex of the show's ability to frighten children.[33] Other notable moments in that decade include a disembodied brain falling to the floor in The Brain of Morbius[34] and the Doctor apparently being drowned by Chancellor Goth in The Deadly Assassin (both 1976).[35]
The Present TARDIS prop used from 2010 till the present day.
A BBC audience research survey conducted in 1972 found that, by their own definition of violence ("any act[s] which may cause physical and/or psychological injury, hurt or death to persons, animals or property, whether intentional or accidental") Doctor Who was the most violent of the drama programmes the corporation produced at the time.[36] The same report found that 3% of the surveyed audience regarded the show as "very unsuitable" for family viewing.[37] Responding to the findings of the survey in The Times newspaper, journalist Philip Howard maintained that, "to compare the violence of Dr Who, sired by a horse-laugh out of a nightmare, with the more realistic violence of other television series, where actors who look like human beings bleed paint that looks like blood, is like comparing Monopoly with the property market in London: both are fantasies, but one is meant to be taken seriously."[36]
The image of the TARDIS has become firmly linked to the show in the public's consciousness; BBC scriptwriter Anthony Coburn, who lived in the resort of Herne Bay, Kent, was one of the people who conceived the idea of a police box as a time machine.[38] In 1996, the BBC applied for a trade mark to use the TARDIS' blue police box design in merchandising associated with Doctor Who.[39] In 1998, the Metropolitan Police Authority filed an objection to the trade mark claim; but in 2002, the Patent Office ruled in favour of the BBC.[40]
The programme's broad appeal attracts audiences of children and families as well as science fiction fans.[41]
The 21st century revival of the programme has become the centrepiece of BBC One's Saturday schedule, and has, "defined the channel".[42] Since its return, Doctor Who has consistently received high ratings, both in number of viewers and as measured by the Appreciation Index.[43] In 2007, Caitlin Moran, television reviewer for The Times, wrote that Doctor Who is, "quintessential to being British".[3] Director Steven Spielberg has commented that, "the world would be a poorer place without Doctor Who".[44]
On 4 August 2013, a live programme titled Doctor Who Live: The Next Doctor was broadcast on BBC One, during which the actor who was going to play the Twelfth Doctor was revealed.[45] The show was simultaneously broadcast in the US and Australia.[46]
Episodes
Further information: List of Doctor Who serials
Doctor Who originally ran for 26 seasons on BBC One, from 23 November 1963 until 6 December 1989. During the original run, each weekly episode formed part of a story (or "serial") — usually of four to six parts in earlier years and three to four in later years. Notable exceptions were: The Daleks' Master Plan, which aired in 12 episodes (plus an earlier one-episode teaser,[47] "Mission to the Unknown", featuring none of the regular cast[48]); almost an entire season of seven-episode serials (season 7); the 10-episode serial The War Games;[49] and The Trial of a Time Lord, which ran for 14 episodes (albeit divided into three production codes and four narrative segments) during season 23.[50] Occasionally serials were loosely connected by a storyline, such as season 8 being devoted to the Doctor battling a rogue Time Lord called The Master,[51][52] season 16's quest for The Key to Time,[53] season 18's journey through E-Space and the theme of entropy,[54] and season 20's Black Guardian Trilogy.[55]
The programme was intended to be educational and for family viewing on the early Saturday evening schedule.[56] Initially, it alternated stories set in the past, which were intended to teach younger audience members about history, with stories set either in the future or in outer space to teach them about science.[56] This was also reflected in the Doctor's original companions, one of whom was a science teacher and another a history teacher.[56]
However, science fiction stories came to dominate the programme and the "historicals", which were not popular with the production team,[56] were dropped after The Highlanders (1967). While the show continued to use historical settings, they were generally used as a backdrop for science fiction tales, with one exception: Black Orchid set in 1920s England.[57]
The early stories were serial-like in nature, with the narrative of one story flowing into the next, and each episode having its own title, although produced as distinct stories with their own production codes.[58] Following The Gunfighters (1966), however, each serial was given its own title, with the individual parts simply being assigned episode numbers.[58]
Of the programme's many writers, Robert Holmes was the most prolific,[59] while Douglas Adams became the most well-known outside Doctor Who itself, due to the popularity of his Hitchhiker's Guide to the Galaxy works.[60][61]
The serial format changed for the 2005 revival, with each series usually consisting of 13 45-minute, self-contained episodes (60 minutes with adverts, on overseas commercial channels), and an extended episode broadcast on Christmas Day. Each series includes several standalone and multi-part stories, linked with a loose story arc that resolves in the series finale. As in the early "classic" era, each episode, whether standalone or part of a larger story, has its own title. Occasionally, regular-series episodes will exceed the 45-minute run time; notably, the episodes "Journey's End" from 2008 and "The Eleventh Hour" from 2010 exceeded an hour in length.
821 Doctor Who instalments have been televised since 1963, ranging between 25-minute episodes (the most common format), 45-minute episodes (for Resurrection of the Daleks in the 1984 series, a single season in 1985, and the revival), two feature-length productions (1983's The Five Doctors and the 1996 television film), eight Christmas specials (most of 60 minutes' duration, one of 72 minutes), and four additional specials ranging from 60 to 75 minutes in 2009, 2010 and 2013. Four mini-episodes, running about eight minutes each, were also produced for the 1993, 2005 and 2007 Children in Need charity appeals, while another mini-episode was produced in 2008 for a Doctor Who-themed edition of The Proms. The 1993 2-part story, entitled Dimensions in Time, was made in collaboration with the cast of the BBC soap-opera EastEnders and was filmed partly on the EastEnders set. A two-part mini-episode was also produced for the 2011 edition of Comic Relief. Starting with the 2009 special "Planet of the Dead", the series was filmed in 1080i for HDTV,[62] and broadcast simultaneously on BBC One and BBC HD.
To celebrate the 50th anniversary of the show, a special 3D episode, "The Day of the Doctor", was broadcast in 2013.[63] In March 2013, it was announced that Tennant and Piper would be returning,[64] and that the episode would have a limited cinematic release worldwide.[65]
In April 2015, Steven Moffat confirmed that Doctor Who would run for at least another five years, extending the show until 2020.[66]
Missing episodes
Main article: Doctor Who missing episodes
Between about 1964 and 1973, large amounts of older material stored in the BBC's various video tape and film libraries were either destroyed,[note 3] wiped, or suffered from poor storage which led to severe deterioration from broadcast quality. This included many old episodes of Doctor Who, mostly stories featuring the first two Doctors: William Hartnell and Patrick Troughton. In all, 97 of 253 episodes produced during the first six years of the programme are not held in the BBC's archives (most notably seasons 3, 4, & 5, from which 79 episodes are missing). In 1972, almost all episodes then made were known to exist at the BBC,[67] while by 1978 the practice of wiping tapes and destroying "spare" film copies had been brought to a stop.[68]
No 1960s episodes exist on their original videotapes (all surviving prints being film transfers), though some were transferred to film for editing before transmission, and exist in their broadcast form.[69]
Some episodes have been returned to the BBC from the archives of other countries who bought prints for broadcast, or by private individuals who acquired them by various means. Early colour videotape recordings made off-air by fans have also been retrieved, as well as excerpts filmed from the television screen onto 8 mm cine film and clips that were shown on other programmes. Audio versions of all of the lost episodes exist from home viewers who made tape recordings of the show. Short clips from every story with the exception of Marco Polo, "Mission to the Unknown" and The Massacre of St Bartholomew's Eve also exist.
In addition to these, there are off-screen photographs made by photographer John Cura, who was hired by various production personnel to document many of their programmes during the 1950s and 1960s, including Doctor Who. These have been used in fan reconstructions of the serials. These amateur reconstructions have been tolerated by the BBC, provided they are not sold for profit and are distributed as low-quality VHS copies.[70]
One of the most sought-after lost episodes is part four of the last William Hartnell serial, The Tenth Planet (1966), which ends with the First Doctor transforming into the Second. The only portion of this in existence, barring a few poor-quality silent 8 mm clips, is the few seconds of the regeneration scene, as it was shown on the children's magazine show Blue Peter.[71] With the approval of the BBC, efforts are now under way to restore as many of the episodes as possible from the extant material.
"Official" reconstructions have also been released by the BBC on VHS, on MP3 CD-ROM, and as special features on DVD. The BBC, in conjunction with animation studio Cosgrove Hall, reconstructed the missing episodes 1 and 4 of The Invasion (1968), using remastered audio tracks and the comprehensive stage notes for the original filming, for the serial's DVD release in November 2006. The missing episodes of The Reign of Terror were animated by animation company Theta-Sigma, in collaboration with Big Finish, and became available for purchase in May 2013 through Amazon.com.[72] Subsequent animations made in 2013 include The Tenth Planet, The Ice Warriors and The Moonbase.
In April 2006, Blue Peter launched a challenge to find missing Doctor Who episodes with the promise of a full-scale Dalek model as a reward.[73]
In December 2011, it was announced that part 3 of Galaxy 4 and part 2 of The Underwater Menace had been returned to the BBC by a fan who had purchased them in the mid-1980s without realising that the BBC did not hold copies of them.[74]
On 10 October 2013, the BBC announced that films of eleven episodes, including nine missing episodes, had been found in a Nigerian television relay station in Jos.[75] Six of the eleven films discovered were the six-part serial The Enemy of the World, from which all but the third episode had been missing.[76] The remaining films were from another six-part serial, The Web of Fear, and included the previously missing episodes 2, 4, 5, and 6. Episode 3 of The Web of Fear is still missing.[77]
Characters
See also: List of Doctor Who cast members
The Doctor
Main article: The Doctor (Doctor Who)
The Doctor portrayed by series leads in chronological order. Left to right from top row; William Hartnell, Patrick Troughton, Jon Pertwee, Tom Baker, Peter Davison, Colin Baker, Sylvester McCoy, Paul McGann, Christopher Eccleston, David Tennant, Matt Smith and Peter Capaldi.
The character of the Doctor was initially shrouded in mystery. All that was known about him in the programme's early days was that he was an eccentric alien traveller of great intelligence who battled injustice while exploring time and space in an unreliable time machine, the "TARDIS" (an acronym for time and relative dimension(s) in space), which notably appears much larger on the inside than on the outside (a quality referred to as "dimensional transcendentality").[note 4][78]
The initially irascible and slightly sinister Doctor quickly mellowed into a more compassionate figure. It was eventually revealed that he had been on the run from his own people, the Time Lords of the planet Gallifrey.
Changes of appearance
Producers introduced the concept of regeneration to permit the recasting of the main character. This was first prompted by original star William Hartnell's poor health. The actual term "regeneration" was not initially conceived of until the Doctor's third on-screen regeneration however; Hartnell's Doctor had merely described undergoing a "renewal," and the Second Doctor underwent a "change of appearance".[citation needed] The device has allowed for the recasting of the actor various times in the show's history, as well as the depiction of alternative Doctors either from the Doctor's relative past or future.[citation needed]
The serials The Deadly Assassin and Mawdryn Undead and the 1996 TV film would later establish that a Time Lord can only regenerate 12 times, for a total of 13 incarnations. This line became stuck in the public consciousness despite not often being repeated, and was recognised by producers of the show as a plot obstacle for when the show finally had to regenerate the Doctor a thirteenth time.[79][80] The episode "The Time of the Doctor" depicted the Doctor acquiring a new cycle of regenerations, starting from the Twelfth Doctor, due to the Eleventh Doctor being the product of the Doctor's twelfth regeneration from his original set.[81][82]
Series lead Incarnation Tenure
William Hartnell First Doctor 1963–66[note 5]
Patrick Troughton Second Doctor 1966–69[note 5]
Jon Pertwee Third Doctor 1970–74[note 5]
Tom Baker Fourth Doctor 1974–81[note 5]
Peter Davison Fifth Doctor 1982–84[note 5]
Colin Baker Sixth Doctor 1984–86
Sylvester McCoy Seventh Doctor 1987–89[83][84][85]
Paul McGann Eighth Doctor 1996[note 5]
Christopher Eccleston Ninth Doctor 2005
David Tennant Tenth Doctor 2005–10[note 5]
Matt Smith Eleventh Doctor 2010–13
Peter Capaldi Twelfth Doctor 2014–
In addition to those actors who have headlined the series, others have portrayed versions of the Doctor in guest roles. Notably, in 2013, John Hurt guest-starred as a hitherto unknown incarnation of the Doctor known as the War Doctor in the run-up to the show's 50th anniversary special "The Day of the Doctor".[86] He is shown in mini-episode "The Night of the Doctor" to have been retroactively inserted into the show's fictional chronology between McGann and Eccleston's Doctors, although his introduction was written so as not to disturb the established numerical naming of the Doctors.[87] Another example is from the 1986 serial The Trial of a Time Lord, where Michael Jayston portrayed the Valeyard, who is described as an amalgamation of the darker sides of the Doctor's nature, somewhere between his twelfth and final incarnation.
On rare occasions, other actors have stood in for the lead. In The Five Doctors, Richard Hurndall played the First Doctor due to William Hartnell's death in 1975. In Time and the Rani, Sylvester McCoy briefly played the Sixth Doctor during the regeneration sequence, carrying on as the Seventh. For more information, see the list of actors who have played the Doctor. In other media, the Doctor has been played by various other actors, including Peter Cushing in two films.
The casting of a new Doctor has often inspired debate and speculation: in particular, the desirability or possibility of a new Doctor being played by a woman.[88][89] In October 2010, The Sunday Telegraph revealed that the series' co-creator, Sydney Newman, had urged the BBC to recast the role of the Doctor as a female "Time Lady" during the ratings crisis of the late 1980s.[90]
Meetings of different incarnations
There have been instances of actors returning at later dates to reprise the role of their specific Doctor. In 1973's The Three Doctors, William Hartnell and Patrick Troughton returned alongside Jon Pertwee. For 1983's The Five Doctors, Troughton and Pertwee returned to star with Peter Davison, and Tom Baker appeared in previously unseen footage from the uncompleted Shada episode. For this episode, Richard Hurndall replaced William Hartnell. Patrick Troughton again returned in 1985's The Two Doctors with Colin Baker. In 2007, Peter Davison returned in the Children in Need s
